torsdag 16 december 2010

Komma Hem

Jag kallar hem

Varje del av mitt Jag

Mitt själsliga Jag

Mitt Fysiska Jag

Mitt Mentala Jag

Mitt Universella Jag

Jag kallar hem

Varje själslig del som jag lånat ut, tappat, förlagt, skrämt bort, gett bort

Jag kallar hem

Varje fysisk del som jag lånat ut, tappat, förlagt, skrämt bort, gett bort

Jag kallar hem

Varje mental del som jag lånat ut, tappat, förlagt, skrämt bort, gett bort

Jag kallar hem

Varje Universell del som jag lånat ut, tappat, förlagt, skrämt bort, gett bort

I mitt Varande är det en självklarhet att vara Hel, att vara den jag var menad att vara. Jag är Hel och jag är fullständig i alla mina bitar.

Min Själ är fullständigt ren, kristallklart gnistrande skinande följsam och Fri!

Min kropp är fullständigt hel, funktionell, starkt, smidig och Fri!

Mitt Sinne är Öppet, klart, Strukturerat balanserat och Fritt!

Mitt Universum är nätverkande, berikande, fullständigt överflödande, fritt och ger mig Allt jag önskar!

Mitt Jag är Helt.

Varje bit är på sin ursprungliga plats.

Jag Är sammansmältningen.

Jag Är Allt.

Jag Är.


Jag.

onsdag 8 december 2010

Jag tror

Jag tror, på det som finns, för mig att tro på.

Jag tror, på det som ger mig styrka att orka vidare.

Tyvärr tror jag även ibland på sådant som berättas för mig, mest för att det passar in i den bilden jag själv redan har. Ny information lägger sig helt enkelt bara tillrätta och passar in, även om den svider och gör ont.

Jag tror på sådant som är gott men när sådant som gör ont tar vid tror jag även på det för det är ju en del av min verklighet i det och då.

Jag kan välja att för det mesta endast tro på det fina, sanna vackra, men det är ju inte bara jag i denna världen och allt o alla påverkar mig att tro i olika riktningar även om tron på Mig och Mitt är orubbligt så startar ju nya processer varje dag som jag kan välja att bortse ifrån eller tro på.

Just nu tror jag på Kärleken. Även om avsaknaden av en Man, en partner att Älska är ett faktum, så tror jag på att det även för mig finns någon.

För mig finns det någon men sålänge han väljer att leva ett helt annat liv med helt andra värdegrunder och hellre umgås med andra än mig så finns han ju ej, på det viset.

Jag saknar den man jag sa ja till. Jag känner mig som en dum gås. Jag gav bort hela mitt hjärta och även om det Är en uttjatad story så är det så. Jag gav bort mitt hjärta totalt. Han valde att trampa sönder det totalt och jag valde att stanna kvar och låta honom krossa det,. Jag tillät honom krossa mig. totalt.

Gammal skåpmat. Men för mig högst verkligt i varje dag av saknad av den del av mig som jag saknar.

Min hjärtedel.

Som lektes med en stund som lätt byttes ut mot andra. På våra favoritställen. Jobbigt? Ja.

Vi lever i olika sanningar och med totalt olika sundhetsinställningar, jag varken brukar eller missbrukar något. Så egentligen finns inget att sakna för nu slipper jag det. Men mitt hjärta gav jag bort. Jag sa Ja i kyrkan.

Och jag bär ett Kärleksbarn.

Jag vet att det förvånar många.

Men det kan ej förändra det faktum att det känns fint.

Ja jag är en ensam Mamma redan och hur kan jag nu göra det valet att behålla detta barn?

Ja, jag tror att man måste känna lyckan över att bli Mamma igen för att förstå. Det är inte mer komplicerat än så.

Jag vaknade sen natt av ett busigt puttande på insidan. Med armarna om mig själv och det lilla pyre som växer därinne önskar jag såklart att det fanns en pappa med i bilden. Jag känner mig såklart förtvivlat ensam utan, men kostnaden för den bekantskapen är för dyrköpt. På alla plan.

Vi går mot en Jul. Vi är mitt i familjefiranden och gemenskap.

Jag med :-)

I dag är det dax för Julbord och det känns fint att få träffa andra och vara i lite gemenskap. Resten av veckan går i samma anda innan jag o tjejerna styr kosan hemåt igen.

Jag försöker läka såret, av att vara sliten mitt itu. Med vetskapen om, att det kommer någon snart som faktiskt har ett hjärta för mig, som verkligen väljer mig, för den jag är.


Ha en fin kärleksfull gemenskap Alla Ni.

fredag 26 november 2010

Lördag

Lördag i Bayern. Ganska kallt om jag får tro hur det ser ut när jag skådar genom fönstret.

Om en vecka är jag på väg hem till Sverige. Till min älskade gos, till världens finaste M o I, till SVENSK MAT och en massa annat, men också till snökaos har jag förstått.

Vi har bara lite puder på backen. Jag kallar det snö. Malin säger att jag är korkad. Hon är från Norrland. Vi har helt enkelt olika perspektiv *s*

Något vi också har är råttor.

Inte sådana där uppstoppade små söta plyshdjur.

Nej, stora smällfeta Bruna råttor på 50-60 cm inkl. svansen. Malin älskar Råttor. Om man får tro hennes förtjusande skrik när de tittar på henne.

Vi bor på en gammal gård. Här bedrevs sågmölle-verksamhet fram tills ca 40 år sedan. vatten och kanaler ringlar sig över hela gården i olika slingor. Utanför vårt hus rinner bäcken tätt.

Där det finns råttor finns inga möss.

FEL.

Vi har jävligt mkt möss. Också. Och sjusovare i hustaket som inte fattat att det står på Wikipeida att de ska ha gått i Ide. samt rovfåglar som lurar på råttorna. Men som Rovfågel hade jag nog tagit mig en funderare över om jag verkligen skulle fånga de där råttorna. Storleken Har betydelse!

Edith är fortfarande krasslig. 4 veckor nu. riktigt trist för det blir inget hästande för mig. Dock så mkt mer gjort på insidan förstås, så nu har vi ju mysig Adventstämning här :-)

Idag är det som sagt Lördag, vi måste passa på att handla för i morgon är allt stängt ju...

Igår hade vi en av Hästägagarna inne på en pratstund, hon berättade lite om datumen och hur man firar Jul i Tyskland, jag hade ju lite koll men inte fullt ut. den 6:e firar man en massa med barnen och ger presenter till de man tycker om. Ok sa Malin o ja i en kör, vad skönt att just det kriteriet förelåg så slipper Vi ge presenter till varandra *s*

Ja, dax att starta dagen, och Nej, vi har ej varit på Skype på hela veckan, Vi har inte haft någon som helst energi...

Kram kram!!!

torsdag 25 november 2010

Vitt!

Det är lite vitt på marken, även på taken denna morgon!

Natten var fin, en snusande Edith, äntligen feberfri sov gott på min axel. Det finns ingen som kan bre ut sig som denna dam men det är ganska mysigt :-)

Vi la oss ganska tidigt för att se Avatar, filmen jag dragit på att se då jag blev lovad att se den under speciella former men blev sas snuvad, även på den konfekten.

Så igår satte jag filmen i datorn och kröp ner under täcket med Edith och även hon höll sig vaken och såg fashinerat hela filmen. Och den var ju Lång!!

Men bra?

Nja. Fantastiskt välgjord med en vacker story men hej o hå. Jag HAR så svårt för Icke - realistiska figurer, Nja, det var väl inte helt i min smak.

Idag vaknade vi punktligt och Edith låg en stund o lyssnade på Mammas mage, plötsligt ropade hon, "HAN FISTE" hahaha...så gulligt ♥

Nu har vi haft lite väl många sjukdagar och stanna - under - täcket - soffan - dagar så Idag hoppas jag vi kan ta oss ut och jobba lite. Hästarna ska ha en fysisk utvärdering, den är superviktg för kommande veckas planering samt för Evita, Salle och Classic såklart som varit lite krassliga.

Hästtransportör har äntligen gett en vettig prisuppgift och nu väntar vi bara på datum sen kommer DINO ÄNTLIGEN HEM!!!!!!!!!!!!! Åh!!! Jag LÄNGTAR!

Och nu är det Adventshelg och ja, det känns i hjärtat men det är fint som det är och det är fantastiskt mysigt om snön får ligga kvar..(Vågar knappt skriva Snö, enligt Malin är det knappast vinter än *s*)

Ha en underbar dag Ni alla!


Du

Kroppens spegel är själen

Själens spegel är Sinnet

Sinnets spegel är Universum

Jag är som du, en del av alltet.

Det betyder att vi alltid

är och kommer att vara

sammanlänkade..Och det......

Ger mig frid.

Det betyder också

Att jag känt dig länge

Känt av dig länge

Känt på mig länge

Att du fanns där

Någonstans...jag visste att det var så.

När mötet skedde hade jag en aning

Men kontakten som skapades kunde jag inte drömma om.

Hur skulle jag kunna liksom

När jag aldrig vetat

Hur det kan kännas

Hur det kan vara

Hur mitt inre kan prata

Visa

Sända

Ta emot.

En del av Universum

Det är jag det

Men också du

Det bildar ett Vi

Som redan fannsLångt innan....

Existensen var alltså ett faktum

Redan då.

Eller då.

Min längtan ledde mig tillbaka till samma punktoch där.

Där var du!

Tillit var läxan jag ville lära

Tillit till livet var det som kom

Jag leddes om än krokigt så rakt ändå

Och dit jag kom,

det var Hem.

Till Mitt Jag.

.

Den bästa present du kan ge Dig, är att följa din
innersta längtan
Här och Nu
I varje steg
Varje dag
Gör du det?

onsdag 24 november 2010

Många Mil i bil

Frågan är om jag ens ska köra bil upp nästa gång, och i så fall är det nog sista gången för säsongen. AutoBahn är illa nog i torrt väglag och solsken. 100 mil har respekt med sig.

Inte som någon sa "Det är bara bilkörning"

Nej, det är ej endast Bilkörning och alla som varit 11 timmar i sträck på AB vet vad jag talar om. Det är en Adrenalinkick utan dess like, en livsfarlig utmaning som man utsätter både sig själv och alla andra för varje gång man är dum nog att inte ta tåget istället.

Lära sig köra bil gör man!

Tankarna är flera, många kring resandet, jag har verkligen fått struktur och balans i resandet, vet exakt Hur var och När samt Om jag ska köra, fått struktur i det Svenska varandet och de svenska mötena med vänner och familj.

Datumen är bokade för de olika vistelserna lång tid framåt och än sålänge passar allt in väldigt fint.

Vintern kommer med sina nycker där tåg och biltrafik såklart bidrager med oro över planer som kanske måste förändras, detta kan inte den Mänskliga faktorn göra så mycket åt, undrar hur mycket förståelse jag kommer att möta i det?

Och i allt detta finns nu en Lill-Erik som såklart kommer att styra våra allas liv den närmaste tiden. Hans ankomst i Juni betyder minst två uteblivna Sverigeresor, något jag redan nu har det mentalt jobbigt att planera i. Jag vet att jag får skit för det på ett eller annat sätt, så kvittar det hur positiv Människa jag är som alltid affirmerar positivt och i gott tänkande om alla, det kommer att bryta löften och planer, men vad göra?

Varken som Höggravid eller nysnittad är det ok att resa. I det uteblir olika viktiga möten och hur det ska lösas, ja ni ser, jag har redan framförhållning såklart men lösning? Nej. Och det skrämmer mig att det ligger en vetskap om att bli Trackasserad för det.

Varför jag tror det? Erfarenhet heter det. vetskap om Hur allt varit. sätter spår.

I övrigt önskar jag att jag varit lika glad i alla mina Graviditeter. Jag känner mig så otroligt mycket som mamma! Mjuk rund glad och varm. Rosiga kinder glädje och mys.
Inte har det varit så förr men kanske har jag aldrig heller haft den tiden eller förtroendet som jag har idag, att verkligen få känna, tillåta mig att vara Mamma såhär. Känslan är fin och det kan jag ju knappast säga att det varit förr. Såklart handlar det om trygghet. Min trygghet. Och den är ojämförbar mot förr.

Förra graviditeten var ett långt ihållande destruktivt Trauma där jag aldrig tilläts vara Jag, på något plan. Den stressen skapade massor av symptom som totalt knäckte mig. Och utan stöd eller trygghet i hemmet, utan att veta hur dagen skulle bli, eller natten för den delen, så kunde det inte annat än bli katastrof. Dock blev resultatet så fantastiskt det kan bli :-)

Idag har jag en annan grund och även om jag är ensam i det så är det tryggt och fint. Skönt.

Nyheten har tagits emot fint här, det har skålats och kramats och visats glädje, inga konstigheter än, men vi bor i Katolikerland och jag bor ensam med en annan kvinna i mitt hus, jag menar det I Sig är illa nog här i Byn. Vänta bara tills kulan på magen blir en boll.

Ja...Här flyttar man många mil till ett nytt arbete som planerades vara på ett visst sätt och så visar det sig att ännu ett Barn valt mig som Mamma så att allt arbetet framöver måste se helt annorlunda ut än planerat, men som väl är vet Jag ju, Allt är som det ska för det är så alltid och det är bara att vila i den vetskapen och fortsätta vara nöjd och glad för vad som är, något annat finns ej.

:-)