Att våga är att vinna.

- Sa hon morskt efter att ännu en gång kommit ut på andra sidan utan större skador än skrubbsår på hjärtat.

Denna gången.

Ibland känns det som om jag tar sats. Gör en tjurrusning. Forcerar all vett o sans o människors tvivel, blundar. Hoppar.

Landar.

Och märker.

Att våga är att vinna.

Och insatsen är:

TILLIT.

Det gröna året passerade allt annat än omärkt förbi. Jag lärde mig ännu ett snäpp av Tillit. Som verkligen inte bara är ett ord att beläsa och begrunda då och då.

Du. måste själv vara källan till Tillit för att få tillgång till dess kvalitet.

Enkelt så.

Men det kostar att våga.

Vågar du?

Jag vågade.

Jag tog tilliten vid hornen och sa, Nä nu jäklar gäller det.

Mitt liv har synkroniserats till denna punkt och det kan ju knappast, misslyckas om det känns bra, och se..vad som kom ut, med mig, på andra sidan Hoppet.

En ny fas i mitt liv.

I en högre vibration. I ett högre Flow, I en annan kvalitet. Mycket närmare det jag önskar och vill.

Det har gjort ont. Ja fy fan så ont det gjort ibland. Men när jag återigen insett att det bara är egot som försöker hålla fast en gammal situation har det blivit och varit enklare att släppa. Lita på att min Ursprungsplan faktiakt är vattentät, hållt mig till min livsväg och enkelt bara följt den steg efter steg.

Ibland har jag gått rejält vilse, men då har det kommit någon eller något direkt och slagit något hårt i mitt nylle, mentalt och fysiskt, och inte har det varit vackra situationer och inte har det varit kul, inte har det fattats reaktioner och inte har det fattats Drama, alls. I allt detta har jag bara befunnit mig funnit mig och troget min tjuriga envishet sökt mig tillbaka till min livsväg..för att finna, om igen..att ja.

På andra sidan Ego, på andra sidan önskningar, på andra sidan Drama och Destruktivitet..där finns...den raka vägen, Mitt livs raka väg där livskvaliten om och om igen lyfts för varje gång jag vågar.

Varje gång jag vågar tillåta mig

Att bara vara

_Vara_

Jag

Och ingen eller inget

Helt utan önskningar

Ja..helt utan krav

Helt utan måsten

Ja faktiskt helt utan måsten

Helt utan bekymmer

Ja helt utan bekymmer

I ett Varande av Jag

Där jag, endast blir påmind av min exixtens genom min egen aktion..

Inte märker av andras inverkan eller påverkan då jag sonika klippt av alla sådana band

Då jag inte, på intet vis BEHÖVER någon annans inverkan inspiration energi samverkan drivkraft eller vad det nu kan heta.

Jag behöver Mig.

I Tillit.

Att vara Jag.

Utan att visa på eller visa upp eller skryta eller finnas i olika diverse gemenskaper där den ena försöker vara klokare än den andra.

Jag är bara Jag.

I min egen tillit till att jag går spikrakt på Min livs väg i full tillit till att min Ursprungsplan håller vattentätt i fogarna.

Och jag hänger mig Totalt

Åt denna sanning

och vad hände då?

Vad hände efter att jag medvetet med inre arbete med att vara JAG i Allt, i full tillit bara kunde slappna av och veta att jag var på rätt väg...?

Jo. Då kom jag hit, där jag är just nu.

Och det var häftigt för nu vet jag precis, exakt skillnaden på att Önska och att Vilja.

För Mig, en stor Nyckel, till ett ännu starkare Flow där å mkt fantastiskt nu kommer min väg.

Allt detta jag i mitt liv Önskat, som jag plötsligt började Vilja..och så poff..hade jag ju det i min hand.

Trolleri Trollera..Ja nästan som Magi.

Men ändå så löjligt enkelt, när jag bara skalade bort allt extra bagage..och såg allt för vad det var..och litade på att allt alltid blir som det ska om jag bara litar på det.

Så nu är jag här.

Där jag kan se vad det inre gjorde för det yttre.

Vad det yttre kunde ställt till det för det inre om jag inte stoppat det.

Vad mitt Ego är kul att betrakta.

Vad det är kul att medvetet jobba mot mål, att våga och att vinna exakt det jag Vill.

Att veta att Önska är att slippa.

Att Endast önska sig ger bara frustration och aldrig resultat.

Att Vilja är ett val där egot används i sin positiva konstruktiva styrka, där JAG:et får lov, att ta exakt det utrymme som behövs för Mig, att ta det där steget.

Att jag aldrig, kan skylla på varken omständigheter, sjukdom, andra människor eller livssituationer för att slippa undan att ta nästa steg på Mitt Livs Väg.

Att våga är att vinna.

Nu!

Utan bilder.

Ett nytt inlägg. Utan bilder.

Trist va?

:-)

Nu började det hopa sig.

Känslan att "Åh, det DÄR måste jag ju blogga om"

Men som vanligt, nuförtiden när jag sätter mig här känner jag mig ganska urblåst.

Jag har varit iväg i 5 dagar. Fortfarande känner jag mig vilsen. Har inget riktigt hem

(Jo det har jag visste det men jag har inte landat i det)

Och flackar alldeles för mycket.

4 dagars kurs med mycket fokus på Vilja, Önskan och Telepati med kroppen.

Fantastiska resultat som alltid. Fantastiska kursdeltagare som alltid. Nöjd är jag.

Lokalerna var precis sådär Ni vet, när man bara smälter in och känner sig på exakt rätt plats. En stor Osteopatklinik där jag jobbar en gång i månaden med praktikens specialfall. Jag är hedrad. Ända ut i tånaglarna.

Jobbet går bra. Jag älskar mina förmågor att träffa rätt. Intuitionen är alltid på topp vad det gäller att hitta ursprungsproblem. Jag Älskr att Älska mitt arbete. Dock är jag som ni vet trött, på detta evig resande.

Nu verkar det som om trenden vänder, precis som jag planerade, Elever vill komma Hit, hit till Bayern, till vår gård för att utbilda sig. Allt finns ju, och jag hade sluppit resa, mer än hem till Sverige, en gång i månaden.

Det gör jag med glädje, lättnad, längtan. För Oj vad jag är Svensk, känner jag *s*

Så vad gör jag då i denna avkrok?

Tja.

Jag har ett tillfälle i mitt liv att utveckla och utvecklas inom det ämne som yrkesmässigt när min själ, i omgivningar och med människor med samma intressen som jag.

Enkelt så.

Gården är en sammanfattning av Orden Lyx, Finess och perfektion. Det ligger inte ett löv ivägen någonstans. ALLT utomhus putsas på varje dag, Gården har anställda som snickrar, bygger och fixar med olika saker precis alltid. Allt är bara välkammat i raka linjer utan damm.

Och jag fullkomligt njuter av denna renhet, som ju gör allt arbete så jädrans enkelt!

Till och med lösdrifterna putsas varje dag, kanterna krattas, sanden formas och höstråna plockas ett och ett.

Låter det för mkt?

Tja, det är standarden på Allt här, och jag måste säga att det är exakt så jag alltid velat ha en hästgård.

I helgen när jag inte var hemma så färdigställdes stallpuben, så tillvida att golvet och dörren är klart. Bordet är på plats. Det är ett viktigt bord. Jag har fått det av Bästa Michi och Ingrid. Så varje kväll efter jobb kan vi samlas runt deras bord och fortsätta skratta som det alltid gjorts över det bordet. Mkt skratt fick det med sig :-D

Jag blev tillfrågad om ett annat bord att ha där men se nej det går ju inte. :-)

Jag sover fortfarande på soffan. som är en modifierad modell av min gamla säng som numera tjänar som soffa.

Min säng fick jag ge bort, trappan till övervåningen är för smal, så jag ska köpa två 80 cm. sängar till mitt sovrum. När tid gives för detta projekt. Och en walk-in-closet är ett måste i mitt rum. Inga garderober finns i hela huset. Den enda som fanns är numera Ediths sovrum :-)

I helgen har det tränats till November-showen här, jag var inte hemma så jag fick ju inte se. SÅ Nyfiken är jag ! Det kommer att bli världens grej med uppvärmt tält och mat och öl och hästar och folk...vilken fest!

Hyresvärdarna är helt till sig över festen och är minst lika upphetsade som vi över att det ska hända något jättestort här, och som jag skrev innan, allt är i detalj perfektion här så..festen blir nog ett kapitel för sig vad det gäller allt :-D

Tyskan blir lite bättre för varje dag, dock blir jag trött i huvudet av de olika dialekterna, för jag reser runt så mkt och försöker vara duktig och prata men blir tillsagd att jag har fel dialekt var jag än kommer haha. Fasiken, den biten är inte lätt! Då hindras jag rent omedvetet och inte vill jag tala fel ju. Tyvärr är inte Bayern-dialekten särskilt lockande eller upphetsande att lära sig så jag brukar tänka på Trixie, hur hon uttalar saker och då flyter det ganska bra, hennes dialekt är nog ganska lättfattlig.

Det har varit mycket pappersexercis för att ta sig hit, och det är inte klart ännu. Jag blev varnad över allt med papper, så jag var beredd, men det är ett jädrans joxande! Nu har jag och Edith i alla fall fårr våra skattenummer. Personnummer har vi bara i Sverige. Här är man en skatteinkomst ;)

Nu är jag hemma två dagar i Bayern innan det bär iväg 100 mil hem till Sverige. Jisses vad jag ska ÄTA!


Kram!

:-)

Andra sidan Paradiset.

Vad betyder det då? Är inte allt Guld som glimmar?

Har inte vissa människor bara tur och får allt serverat på silverfat?

Nähä?

Händer det verkligen vanliga mänskliga skitsaker i det Lindska huset?

Varför får vi aldrig höra om det då?

Affirmationer och positiv fokus, vad är det?

Jo jag kan berätta att det händer jordsliga världsliga skitsaker även hos oss i det Lindska huset, men då jag starkt ogillar att gnälla, att klaga, att fokusera på SKIT så sammanfattar jag skiten i ett inlägg så kan jag släppa det sen.

:-D

Morgonstund har guld i mun, eller i alla fall kaffe.

Om jag har tur.

Min morgonstund är helig. Minst en timme vill jag ha. för att slösurfa och dricka mitt kaffe. Ifred. Jag kan tom. tänka mig att gå upp någon timme tidigare, MITT i natten om så ska vara, om jag ändå kunde få min stund för mig själv.

Men icke.

En liten Edith vaknar bara man fiser numera på morgonen så det är bara vackert att ta med henne ner. Och då kan jag garantera att någon lugn stund blir det INTE.

För någon som kan jävlas så mycket som Edith under just denna stund, ja det skulle väl tillskrivas hennes far iså fall. Något har dom ju gemensamt och nej jag skojar ej.

Jag iakktager hur hon lägger upp planer för att rubba mitt lugn, ser hur hon strategiskt gör dramer, skapar Drama för att jag MÅSTE slita mitt fokus från kaffet, samma jävla visa varje morgon. Alltid. Inte en endaste sekund lugn. alls.

Jag ignorerar så gptt det går men när nästan ALLT på storarumsbordet är sönderslaget, allt i soffan omkullvräkt, allt toapapper utrullat och så mycket som möjligt i det lilla huset runtkastat, toaborsten använd till precis allt, och som sista, pricken över i:et, mitt kaffe nervält från sin plats och utspillt precis överallt, då går det sista tåget hem från min hjärna, då är jag nära en jävla blackout kan jag lova.

Hon får uppmärksamhet den här damen, till tusen och det ÄR inte särskilt jobbigt att tillfredställa hennes behov, hon blir sedd, typ alltid, förutom, just denna timmen då jag, i lugn vill ha och dricka mitt kaffe.

Just nu har hon skrikit okontrollerat i 20 minuter. Uppmärksamhet eller ej. Det går inte att kommunicera.

Jag plockar under denna morgons misär efter hennes röjning. Då blir hon nöjd. tyst. och nästan slappnar av.

Det är inget krig och jag tänker inte de det som något krig men denna timme, är Min, om än aldrig ensam, så är det MIN och jag ger mig aldrig på den punkten, never.

Trotsen och hennes ångest över att ej synas till tusen procent under denna morgonceremoni får helt enkelt övas in succesivt, för jag ger henne precis allt i övrigt så denna lilla krigerska får utkämpa sitt krig själv, jag ignorerar, låter det passera och precis, exakt när hon lugnar ner sig, så sätter jag min kaffekopp ifrån mig. Tar henne i famnen och myser, kelar, sjunger.

Kanske hon kopplar en dag, kanske hon håller fast sin totala tjurighet precis som en viss föregångare till henne och han är ju snart 45. Kanske hoppet är ute. men mitt kaffe ska jag banne mig ha ifred!

I mitt sovrum finns en vask. Tanken att fixa mitt kaffe därinne på morgonen har slagit mig, men då kan jag inte gå på toa först, och det vill jag innan kaffet. Dessutom är huset så litet så att ALLT hörs i alla rum.

Sen har vi dom här sjusovarna. Vet ni, dom ser ut som en blandning mellan råttor och ekorrar, ganska söta men jävligt billiga när dom gnagar nötter nätterna igenom. Enda trösten just nu är att dom SKA gå i dvala och hålla käften fram tills Maj, gissa om vi längtar.

Fråga mig inte varför vi ska behöva stå ut med dom i huset alls, men nejdå, här bekämpas inga djur på skadlig väg.

Joho det kan jag lova att det görs. En Husspindel stor som en handflata fick sig en omgång ända in i nästa Dimension igår, väljer man vårt storarum som skådeplats ska man ha klart för sig att man är fritt villebråd. Det kostade en pocketbok, en tung sådan men död var han snart det äckliga krypet.

Tja, det var väl dagens ranson av gnäll, i övrigt är ju allt så jävla pittoreskt att man får krupp, nästan romantiskt, och jag bara undrar, var fan är alla Män?

Va?

Här sitter två superpinglor, levererade o klara från Kalla norden och inte en jävel är intresserad?

Skärpning!!

God Lördag Alla!

Och förresten, jag glömde, vi har ingen Tv. Och ja det är SKIT. Och att streama något från Sverige är LÖNLÖST för det går INTE.

Gah!


!

Kväll

Kväll. Dagarna flyger. Obarmhärtigt snabbt. Jag vill hinna njuta mer, ta in mer, sola mer i glansen av Drömmens Äkta vara.

Att få lov, att ha tillåt mig, att låta det ske. Att leva min dröm, det är en härlig känsla.

Idag har vi provat suspekta vegetariska former av, 1: Bratwurst, 2. Mozzarella/Tomatgömma i någon inbakad deg.

Båda riktigt lyckade och vi lär rulla fram snart om det inte kommer fler hästar att rida. För äta mindre?

Nä

Det går väl inte?

*Fniss*


:-)