Utan bilder.

Ett nytt inlägg. Utan bilder.

Trist va?

:-)

Nu började det hopa sig.

Känslan att "Åh, det DÄR måste jag ju blogga om"

Men som vanligt, nuförtiden när jag sätter mig här känner jag mig ganska urblåst.

Jag har varit iväg i 5 dagar. Fortfarande känner jag mig vilsen. Har inget riktigt hem

(Jo det har jag visste det men jag har inte landat i det)

Och flackar alldeles för mycket.

4 dagars kurs med mycket fokus på Vilja, Önskan och Telepati med kroppen.

Fantastiska resultat som alltid. Fantastiska kursdeltagare som alltid. Nöjd är jag.

Lokalerna var precis sådär Ni vet, när man bara smälter in och känner sig på exakt rätt plats. En stor Osteopatklinik där jag jobbar en gång i månaden med praktikens specialfall. Jag är hedrad. Ända ut i tånaglarna.

Jobbet går bra. Jag älskar mina förmågor att träffa rätt. Intuitionen är alltid på topp vad det gäller att hitta ursprungsproblem. Jag Älskr att Älska mitt arbete. Dock är jag som ni vet trött, på detta evig resande.

Nu verkar det som om trenden vänder, precis som jag planerade, Elever vill komma Hit, hit till Bayern, till vår gård för att utbilda sig. Allt finns ju, och jag hade sluppit resa, mer än hem till Sverige, en gång i månaden.

Det gör jag med glädje, lättnad, längtan. För Oj vad jag är Svensk, känner jag *s*

Så vad gör jag då i denna avkrok?

Tja.

Jag har ett tillfälle i mitt liv att utveckla och utvecklas inom det ämne som yrkesmässigt när min själ, i omgivningar och med människor med samma intressen som jag.

Enkelt så.

Gården är en sammanfattning av Orden Lyx, Finess och perfektion. Det ligger inte ett löv ivägen någonstans. ALLT utomhus putsas på varje dag, Gården har anställda som snickrar, bygger och fixar med olika saker precis alltid. Allt är bara välkammat i raka linjer utan damm.

Och jag fullkomligt njuter av denna renhet, som ju gör allt arbete så jädrans enkelt!

Till och med lösdrifterna putsas varje dag, kanterna krattas, sanden formas och höstråna plockas ett och ett.

Låter det för mkt?

Tja, det är standarden på Allt här, och jag måste säga att det är exakt så jag alltid velat ha en hästgård.

I helgen när jag inte var hemma så färdigställdes stallpuben, så tillvida att golvet och dörren är klart. Bordet är på plats. Det är ett viktigt bord. Jag har fått det av Bästa Michi och Ingrid. Så varje kväll efter jobb kan vi samlas runt deras bord och fortsätta skratta som det alltid gjorts över det bordet. Mkt skratt fick det med sig :-D

Jag blev tillfrågad om ett annat bord att ha där men se nej det går ju inte. :-)

Jag sover fortfarande på soffan. som är en modifierad modell av min gamla säng som numera tjänar som soffa.

Min säng fick jag ge bort, trappan till övervåningen är för smal, så jag ska köpa två 80 cm. sängar till mitt sovrum. När tid gives för detta projekt. Och en walk-in-closet är ett måste i mitt rum. Inga garderober finns i hela huset. Den enda som fanns är numera Ediths sovrum :-)

I helgen har det tränats till November-showen här, jag var inte hemma så jag fick ju inte se. SÅ Nyfiken är jag ! Det kommer att bli världens grej med uppvärmt tält och mat och öl och hästar och folk...vilken fest!

Hyresvärdarna är helt till sig över festen och är minst lika upphetsade som vi över att det ska hända något jättestort här, och som jag skrev innan, allt är i detalj perfektion här så..festen blir nog ett kapitel för sig vad det gäller allt :-D

Tyskan blir lite bättre för varje dag, dock blir jag trött i huvudet av de olika dialekterna, för jag reser runt så mkt och försöker vara duktig och prata men blir tillsagd att jag har fel dialekt var jag än kommer haha. Fasiken, den biten är inte lätt! Då hindras jag rent omedvetet och inte vill jag tala fel ju. Tyvärr är inte Bayern-dialekten särskilt lockande eller upphetsande att lära sig så jag brukar tänka på Trixie, hur hon uttalar saker och då flyter det ganska bra, hennes dialekt är nog ganska lättfattlig.

Det har varit mycket pappersexercis för att ta sig hit, och det är inte klart ännu. Jag blev varnad över allt med papper, så jag var beredd, men det är ett jädrans joxande! Nu har jag och Edith i alla fall fårr våra skattenummer. Personnummer har vi bara i Sverige. Här är man en skatteinkomst ;)

Nu är jag hemma två dagar i Bayern innan det bär iväg 100 mil hem till Sverige. Jisses vad jag ska ÄTA!


Kram!

:-)