Lill-Erik och Wasabi. Och Rikedom.

Den som har mycket får alltid mer. Right?

Så om man har tre barn, så räcker inte det. Right? Då måste man ju ha fler. Eller hur?


Av någon outgrundlig anledning måste jag vara en superb Mamma, ha bra gener, fantastiska egenskaper eller något annat som gör att jag om igen ska nyttjas som avelsko. Men varför liksom?

Hade jag inte andra planer för livet?

Hade jag inte startat upp helt andra grejer än ett försök till ett fotbollslag?

Och hur kan man bosätta ett troll i sitt inre som räcker "Fuck - You" -fingrarna till dig och får spark-tourettes när man käkat Wasabi?

Är inte wasabi en mänsklig rättighet tillika en Mammas?

Hur ska jag Inte kunna äta Wasabi på 5 månader till?

Hu?

Som Hämnd nyttjar jag namnet Lill-Erik. Så ja, låt mig presentera Honom då, den nya klanmedlemmen som ihärdigt ogillar Sura och starka smaker, han tittar ut lagom till den 1 April, som ett riktigt skämt, Gud vad passande.

Och när jag ändå befann mig i en chock över en ihärdig protestant till, så hände det som INTE får hända. Jag tappade min börs. (Jag önskar det var Bärs, men sådan tur hade jag inte och Lill-Erik får inte smygsupa så...)

Min Börs.

Med 7 stycken nytvättade tusingar.

Ja grattis till den Jäveln som fann dem. Må din Karma blomstra i Helvetet.

Det är precis då man sätter sig på arslet och undrar varför i helvete man anstränger sig för. Varför man jobbar över huvud taget för sin överlevnad.

Varför, när allt kändes sådär riktigt bra och lätt i livet så skulle Tilliten snobbas upp några snäpp till.

Rakt av bara sådär.

Och vad gör man mer än lyckönskar den jäveln som snodde pengarna och hoppas på att Julgrisen hoppar upp o biter av honom testiklarna. Men se då växer ju min egen Karma på fel håll och det räcker ju med en Lill.-Erik som växer för varje dag som går.

Hämndaktion 2 i morgon för att han valde mig som Mamma. Stor fet SushiBuffet.

Vänta bara.

*