Jag Är, och jag vill Vara?
Vari ligger skillnaden?
Det finns de som Hävdar konstant.
Jag ÄR Bra, Jag ÄR duktig, Jag ÄR berömd, Jag ÄR uppskattad.
Hm.
Jag tror det är en Önskan.
Knappt ens en vilja.
Om Hävdandet blir större än Varandet, låter Önskan desto Högre!
Om Varandet Är, tror jag ej Hävdandet är nödvändigt och Önskan är sedan länge utbytt mot en vilja som gjort faktumet gällande.
"Jag ÄR en berömd talare"
Jaha?
I längden blir det tjatigt och Egot får lite för stort spelrum samtidigt som nedtryckandet av andra för att växa själv blir ett konstant faktum och Faktumet att VARA en berömd talare faller sig ganska platt och Icke genuint.
Sen Må så vara att fallet ÄR att personen är en lysande Talare dock falnar stjärnglansen i takt med hävdandet.
Att bara VARA en berömd talare tar ingen som helst plats.
Ödmjukheten fyller här upp hela utrymmet och tränger bort Egot som vackert får sitta overksamt i ett hörn och titta på medan Talaren talar sitt Guld och publiken beser Varandet i den klassiska formen den i ett faktum KAN vara om vi Vågar släppa allt..och bara Vara.
:-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar