Lite regn

Tror Fader Himmel har svårt att bestämma sig.

Han ger Norr en massa snö har jag hört. Här är det fortfarande plusgrader och ganska sköna dagar. För första gången i går kväll frös jag utomhus. Men 7 timmar i utbildning kan vara en orsak.

Jag var trött och gnällig när jag kom hem.

7 Timmar utan något break? Hur tänker man då? 2 stycken 10 minuters toalett och hämta kaffe snabbt som fan- pauser.

7 timmar med ett språk jag trodde jag förstod.

Jaja. Nu har jag gjort en stor del av utbildningen till att driva mitt företag vinstgivande, så nu är nästa steg staten och banken som ska godkänna min Businessplan. På några vis ganska likt Svenska systemet med vad det gäller starta nytt och starta eget men på samma gång MILSVIDA ifrån.

Normalsummorna de talade om som folk förväntade sig här att få i bidrag låg på mellan 5 och 10 miljoner SKR räknat.

Say what?`

Får jag några tusingar i månaden i bidrag hoppar jag jämfota av lycka!!

De tittade på mig som om jag var hittad o indragen av katten. Måste ha varit min dialekt *s*

Det gav perspektiv i alla fall, den Tyska och den Svenska ekonomin är definitivt ej, jämförbar.

Men i alla fall, jag måste berätta något väldigt fint :-)

På väg till Schweinfurt där utbildningen hålls blev jag lite vilse, endast i tankarna ej geografiskt. Jag har ännu ej köpt någon TomTom och det dröjer nog lite till.

Plötsligt hade jag en Veolia-lastbil, knallröd, med STOR logga, framför mig, som svängde före mig in på rätt väg.

Jag konstaterade och log att vissa vänner är med mer än vad man anar ibland :-)

I alla fall var jag en stund tidig och misstänkte att med Tyska mått mätt kan jag glömma Middagspaus så en väl placerad Burger King fick bli räddningen innan jag styrde stegen mot kurslokalen. väl med bettet i Veggieburgaren kom det igen, en annan Veolia-transport och körde in på den vägen dit jag skulle traska sen.

Jag log och skickade en Kram åt Norr :-)

Och på hemvägen i totalt mörker önskade jag mig en känsla. En hemkänsla. Jag är utvandrad. Ja. Men jag är så Skånsk man kan bli. Och plötsligt så tänkte jag..men..denna 5 mil långa väg..den ser ju faktiskt ut som väg 19!!

Om man tar bort precis alla hus och all som har med civilisation att göra så kan 303:an absolut jämföra sig med väg 19! Väg 19 uppe efter Brösarp, högst upp där det endast är skog och lite äng!

303:an är lång. mörk och pryds endast med en get här och där.

I mörker ser man inte ens dom. I alla fall kunde jag verkligen erinra känslan av att vara på väg hem, även om Suggestionen var total och lurendrejeriet högst medvetet funkade det..och vips så hade jag en lastbil framför mig :-) Så slapp jag anstränga mina stackars trötta ögon ytterligare 40 minuter.

Idag ligger jag o Edith nerbäddade i soffan, förkylda med fortsatta febertoppar. När ska det släppa?

Luftombytena och resestressen är jobbig, hur vänjer man sig?

Hoppas Ni har ett Underbart Liv därute, själv undrar jag hur man orkar Bluffa sig igenom ett helt Liv?

Kram Kram