Vad innebär en förändring, var startar den och varför åstadkommer den ibland så förvånade uttryck?
Vad är det Människan fattas i sitt livsutbildning då den personliga kränkningen kan ta plats för det någon annan uttrycker eller åstadkommer?
Vad är det som gör att vi personligen tar åt oss något som över huvud taget inte berör oss alls och inte kommer att beröra oss, om vi inte gör det valet?
Är det ett modifierat dramatiserat fabricerat uttryck som tar plats för att vi ska passa in, reagera Lika som andra och som ger oss en kick i någon form av samhörighet, när vi reagerar på samma saker som andra, bara för att det ska vara så och för att det vi reagerar på Ej, borde vara så. Eller si. Eller så.
?
Hur reagerar du på förändringar?
Tillåter du andras förändringar ta plats i ditt medvetande? Undermedvetande? Övermedvetande?
Tar du det till och med personligt ibland att andra förändrar saker som du själv aldrig skulle våga, orka, ha tid med (Välj själv) ?
Påverkar andras förändringar dig personligt?
På vilket vis, varför och i vilken omfattning?
Du vet väl att endast dina egna förändringar, som du själv utifrån ditt Jag, valt att genomföra, kan ge positivt, konstruktivt avtryck på ditt livs väg.
Andra människors förändringar är endast reflektioner, kan verka som påminnelser, Aha-upplevelser, men är ej för dig att följa.
Dock är dina reaktioner på andras förändringar de du kan jobba med. För de berättar exakt just nu vad du kan göra för att underlätta dig, tillåta dig att komma ännu närmre ditt jag och ditt livs väg.
Vad stör dig just nu?
Vad retar dig hos andras förändringar just nu?
Se över, tänk över och se över det faktum att det varje dag kommer små glimtar, små tecken, klara meddelanden om vad vi kan jobba med, för att lära känna oss själva lite bättre.
Ha en fin Tisdag alla, idag känner jag vördnad och respekt för andras förändringar, det är Coolt med människor som Vågar, ta det där steget ;)
*
Jo förändringar ja... när det saknas en vilja till dylika då när det liksom stannat upp och alla är nöjda med det dom har. Och det ända du känner är att om jag inte tar mig bort från detta så går jag under. Då kära nätvän så kan det bli övermäktigt ibland. När man ser hur dåligt alla mår och ingen har någon lösning eller ens en vilja längre. Fan det är dags för en kaffe nu.
SvaraRaderaSalkin